Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var rigtigt några stygga varelser, dessa
satyrer med sin skadeglädje! En dag då Ceres
vandrade öfver ett ensligt fält, hvilket tj enade
till bete åt fårskockar träffade hon på en
person med namn Pan, hvilken satt vid foten af
en brant klippa och spelade melodier på en
herdeflöjt. Han hade också horn i pannan, ludna
öron och getfötter, men emedan han var en
gammal bekant till Ceres, svarade han så
höf-ligt på hennes frågor, som det var honom
möjligt, och inbjöd henne att vederqvicka sig genom
att förtära litet mjölk och honung, som stod i
ett träkar. Om Proserpina visste han ingenting
och var lika okunnig som de öfriga af dessa
klumpiga och vilda varelser, v
Fältens beskyddarinna fortsatte således sin •
kringflackande vandring i nio långa dagar och
nio långa nätter utan att kunna upptäcka det
ringaste spår af sin dotter. Hon uppsamlade
endast här och der några vissna blommor som
hon gömde vid sin barm, inbillande sig att de
händelsevis hade fallit ur händerna på hennes
stackars barn. Hela dagen vägleddes hon på
sin resa af solens strålar; om natten fortsatte
hon med ståndaktighet sina noggranna
ransak-ningar vid sin facklas röda sken utan att
någonsin sätta sig eller åtnjuta ett ögonblicks
hvila.
Andtligen var det en tanke, spm allt mer
och mer bemäktigade sig Ceres.
”Det finnes en person,” sade hon till sig
sjelf, ”som måste hafva sett mitt stackars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
