Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes händer. Efter Proserpinas ankomst hade
palatset förlorat detta utseende af genom konst
åstadkommet majestät och dyster prakt,
somtill-förene utmärkte det. Alla dess innevånare kunde
intyga den förändring, som hade försiggått med
det, och kung Pluto mer än någon annan.
”Min snälla flicka,“ brukade han säga, “jag
skulle önska, du hölle litet mera utaf mig. Vi,
innevånare af detta mörkrets och
hemligheternas rike, hafva i våra hjertans djup lika
mycken värme, som de, hvilka äro begåfvade med
samma ytliga karakter som varelserne der uppe
i öfververlden, hvilka äro lätta att vilseföra.
Om du blott ville stanna hos mig af egen
böjelse, skulle du skänka mig en större lycka
än besittningen af hundrade slott, sådant som
detta, kan förskaffa mig.“
“Ack!“ sade Proserpina, “du borde hafva
försökt, om jag kunde förmå mig till att dela
dina känslor, förr än du bortröfvade mig. Nu
har du ingenting annat att göra än att låta
mig resa; då skall jag kunna bevara en
vänlig hågkomst af dig oeh tänka på, att du har
varit så god emot mig som det var dig möjligt.
Kanhända skall jag också en gång komma
tillbaka och besöka dessa ställen.“
“Nej! nej!“ svarade Pluto med ett sorgset
leende; “i det afseendet litar jag icke på dig.
Du tycker alltför mycket om att lefva i dagens
ljus och att plocka blommor. Hvilken enfaldig
och barnslig smak. Se på dessa dyrbara stenar,
som jag för din skull har låtit framdraga ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
