Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”En sandal! en enda sandal! der är
mannen med den ena sandalen! Nu har han
ändt-ligen kommit! Hvarifrån är han, måntro? Hvad
skall han företaga sig? Hvad skall konungen
säga till mannen med den ena sandalen?”
Den stackars Jason kände sig i hög grad
förlägen och förmodade att innevånarne i
Jol-kos måste vara mycket illa uppfostrade, då de*
således offentligen gjorde väsen af hvad som
till följd af ett missöde fattades i hans drägt.
Antingen han nu blef knuffad framåt i
trängseln, eller också han af egen drift banade sig
en väg igenom folkhvimlet, så hände det sig,
att han, förrän han sjelf visste om det, var helt
nära det rykande altaret, der kung Pelias stod
i begrepp att offra den svarte tjuren. Skaran,
som var förvånad öfver att se den främmande
med den blottade foten, lät förnimma ett sådant
mumlande, att ceremoniens högtidlighet derige- .
nom stördes. I det ögonblick, då kungen med
sin stora knif i handen ville sticka in den i
djurets strupe, vände han sig förbittrad om och
fastade sin blick på Jason. Folket hade då
trängt sig rundt omkring offerpresten, så att
den unge mannen, stod helt tätt invid altaret
midt emot den vrede Pelias.
”Hvem är du?” ropade kungen med en
fruktansvärd min, ”och huru vågar du, oförvägne,
att föranleda en sådan oro i det ögonblicket,
då jag vill offra en svart tjur åt njin fader
Neptun?”
”Jag är alldeles oskyldig i denna oordning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
