Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. »Slut leden! Hugg in!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 38 —
Denne såg något rödögd ut öfter aftonens oeti nattens stra-
patser, men föröfrigt bister och lugn.
— I sadeln, pilt; nu skola vi slåss I ropade han åt Stjern-
stråhle, då denne kom springande.
De kastade sig upp på hästarne och sprängde iväg
norrut efter flodstranden.
Det blef ingen vakt af för Hjelm, den morgonen. En
stund, sedan ryttmästar Drake och Stjernstråhle ridit bort,
rapporterades från de yttre skansarne, att fiendtliga ryttare,
sannolikt tillhörande Contis läger i Garz, dykt upp vid
horisonten. För att förvissa sig härom beslöt Gustaf Adolf
att sjelf rida ut och rekognoscera. Han satt just vid fru-
kostbordet, då budet inlopp, och gaf genast order, att inom
en half timma två fännikor rytteri skulle vara uppställdt
på torget.
Den långe ståtlige italienske öfverstelöjnanten från går-
dagen, Quinti del Ponte, hade icke väl fått höra ordern,
förrän han åtföljd af Silva i makligt traf red ut genom
stadsporten för att, som han sade, undersöka terrängen. Men
knappast hade de vid en krök af vägen bakom en skogs-
dunge kommit i skygd för staden och lägret, då de slogo in
i skarpaste galopp och för lösa tyglar, så fort hästarne or-
kade springa, satte i väg mot Garz. Ryttmästaren Giacomo
Baptista, den tredje i det sköna förbundet, stannade kvar
i staden.
Morgonen var klar och lugn, då kungen med sina ryt-
tare i muntert traf red ut från lägret åt söder. På det
frodiga gräset ömse sidor om vägen glänste daggdroppar-
ne. De hvitgula rågstånden vaggade sakta för. en svag
bris och mellan dem lyste blåklint och prestkrage. Dagen
lofvade att bli varm. Redan brände julisolen från den
högblå himmelen och rundt kring horisonten uppstego tjocka,
hvitulliga moln.
Kungen var vid ett strålande humör och skämtade
lustigt med Stålhandske och Teuffel, som redo vid hans
sida. Ändtligen tycktes fienden börja röra på sig, så att
man kunde slå ett slagi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
