Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Flodvattnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 71
har ingen upptäckt oss. Nu få vi dock raska på, ty i öster
ser jag gryningen brinna. Vi måste också kasta en blick
på andra sidan af lägret.
De begåfvo sig bort till de yttersta skansarne och gingo
och kröpo rundt, till dess de nått andra sidan.
Hela lägret tycktes sofva. Menniskorna sofvo, djuren
sofvo ; men på himlen lyste den första klarröda strimman,
som bådade den vaknande dagen.
Bäst som de gingo och snokade, hördes plötsligt en
röst:
— Werda?
Ögonblickligen stannade Benranglet och kapten Lars,
stela som två bildstoder.
— Werda? ljöd det åter en gång.
— Svara du, Korf! Min röst känner han kanske igen
och föröfrigt låter den ju som en smattrande trumpetstöt.
Men kapten Lars kunde icke många tyska ord.
— Ja wohl, sa kapten Lars.
Soldaten sänkte förvånad musköten, som han riktat
på dem.
— Wie sagen Sie? yttrade han.
— Ja wohl, svarade kapten Lars ännu en gång.
Men situationen började blifva kritisk. Kapten Lars
kunde väl icke hela natten stå och ropa: Ja wohl.
Då dök plötsligt upp en officer, till hvilken soldaten
gick fram, pekande på de två syndarne.
— Det är väl några som haft permission, menade
officeren.
Och högt ropade han:
— Haben Sie den Permiss erhalten?
— Ja wohl, svarade kapten Lars.
— Na, so gehen Sie nach Hause in Euren Zelte,
röt han:
— Ja wohll Ja wohl! mumlade kapten Lars och drog
sig, följd af Benranglet, försigtigt baklänges. Och efter en
half sekund hade de skyndat att gömma sig bakom några
tält, glada att ha sluppit undan för så godt pris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
