Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Flodvattnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då officeren skilts från vakten och var på väg
till sitt tält, började han öfvertänka det besynnerliga i de
två främmande soldaternas uppträdande. Och för att skaffa
sig visshet om, hvad det var för ena gökar, vände han om
och gick bort i den riktning, där han sett dem försvinna.
Benranglet och kapten Lars fortsatte sin rekognosering,
men drogo sig allt mera ut i kanten af lägret. De kände
sig nu temligen lugna för upptäckt, då till och med en
officer tagit dem för ett par soldater, tillhörande Contis
afdelning.
Men plötsligt vid passerandet af ett tält sprang Ben-
ranglet rakt i famnen på en person. Det var samma of-
ficer, som nyss förut tillropat dem. Sammanstötningen
var häftigt och i en blink/ märkte officeren, att han hade
ett par svenska soldater framför sig.
— Die Schweden! Die Schweden! skrek han så högt
han förmådde och slog armarna omkring Benranglet.
Från alla håll hördes soldater komma rusande, och
man började röra på sig inne i tälten.
Men Benranglet förlorade ej besinningen. Med ett slag
af sin knutna näfve i ansigtet på officeren kastade han
denne till marken. Och sedan började Benranglet och
kapten Lars springa så fort benen förmådde. Ofver skans-
grafvar och vallar hoppade de, snafvade på’ fältstycken och
kärror, föllo, reste sig upp med blixtens hastighet och fort-
satte loppet. Och hela tiden voro fienden hack i häl efter
dem, och kulorna hveno om öronen.
Vid ett tillfälle ramlade den lille tjocke kapten Lars
ned i en djup vallgraf och blef liggande hjälplös på rygg,
sprattlande med benen.
—- Nu vete fanen, om jag någonsin mera får återse
min gård och min gumma och Anna-Lisa och lille-Lars,
drog det som en blink genom hans hjärua.
Men Benranglet var genast vid sidan af sin vän. Och
med jättestyrka grep han honom om lifvet och kastade
upp honom på vallen, nedanför hvilken kapten Lars rulla-
de som ett kägelklot. Och så upp igen och i väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
