Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Stenröset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Här var jubel och gloria. Madonnan hade vunnit öfver
en skara soldater, tillhörande hans kätterska majestät från
Norden. Hur vågade han, kungen öfver det lilla hvita lan-
det uppe vid polen, där teg arne ligga frusna, och bondkvinnan
måste blanda bark i brödet, med en handfull krigare tro sig
kunna trotsa den mäktige i Wien och hvälfva kejsarkronan
från hans hufvud! Nej, ännu lefde det tygellösa våldet!
Äta och dricka, älska och slåss! Hvad satanas bekymrar
det oss, om jorden blöder, så att säden icke kan växa!
Men tysta, med sammanbitna tänder och harmen kra-
mande deras hjärtan, redo de fem svenska ryttarne vägen
fram, medan blåsten fladdrade deras kappor, och deras
tunga pampar hårdt slogo mot hästarnes bukar.
Strax utanför murarne måste de hålla in hästarne.
Vägen var här alldeles packad af folk, så att de knappast
kunde komma fram. På en gulbränd gräsmatta dansade
några fulla soldater och slinkor, och spelmannen, en liten
mager figur, som vändt sin tröja ut och in, så att svett-
fläckarne på det röda yllefodret lyste, hoppade midt i ringen,
under det han i ursinnig yra. strök sin gnisslande giga.
Här och där vid sidan af vägen voro lägereldar upp-
tända, kring hvilka soldater rökte och pratade, medan gry-
tan puttrade öfver glöden. Sårade och sjuke, med af feber
brinnande ögon, hade krupit intill och värmde sina stelna-
de lemmar. Tiggare, kärringar och gubbar, klädda i vid-
riga lumpor och med kinderna hålögda af svält, kastade
lystna blickar på de ångande grytorna, hvarur köttsoppan
doftade, och framtjöto med gnällande stämmor sina böner
om en matbit. Halfnakna barn, magra så att refbenen af-
tecknades på deras späda bröst, hjälpte svinen att rota i
smutsen efter något ätbart. Hundarne skällde och slogos
om något öfverkommet benstycke. Mellan soldaternas fot-
ter sprungo kacklande höns, hvilka vid lägligt tillfälle upp-
fångades och vredos nacken af. Tjutet, larmet, sången, skrå-
let, gigornas gnisslande, barnens gråt, männens svordomar
voro öronpinande, och det var med möda, de fem ryttarne
kunde föra ett lågmäldt samtal. Och öfver hela denna ore-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
