Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid / 78 (1899) Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Stenröset

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FEMTE KAPITLET.

Stenröset.

Aftonsol öfver härjadt land. Höstvinterkväll.

Öfver pommerska heden hviner stormen. Blodröda,
söndertrasade skyar jaga på himlahvalfvet. Oderflodens
böljor skumma i vildt raseri. Suckande böja träden sina
kronor, och från myr och mo komma underliga, klagande
ljud som om en människa låge i dödsvånda. Hösten har
kommit, hösten har kommit, och Döden rider sin svarta
hingst öfver jorden.

Insvepta i sina vida kappor, som fladdra för blåsten,
trafva fem ryttare vägen fram.

Rundt kring horisonten flammar elden från brinnande
städer och byar och kastar sitt hemska sken upp mot
solnedgångens gyllne strimmor. Jord och himmel stå i lågor,
och midt framför ryttarne, rakt vesterut, blänker ett
ljushaf som om marken remnat, och sjelfva helvetet spydde
ut sitt etter.

Det är en stad som brinner, nu på tredje dagen efter
de kejserliges stormning.

Ju närmare de fem ryttarne kommo den, dess större
blef trängseln. Troppar af brokigt klädda soldater, hvilkas
smutsiga harnesk blänkte i solnedgången, hjordar af boskap,
framdrifna af en bonde i trasor, som sjelf jägtades af en
flock halffulla, skrattande pikenerare, trosskärror och
reskarosser, tiggare och munkar, alla styrde de vägen till de
segrande kejserliges läger utanför stadens murar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>