Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Stenröset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 —
fanatiska hat mot allt hvad lutherskt hette. Först hade
krigslågan flammat upp i Sydtyskland, i Böhmen. Så
hade branden spridt sig mot Norden, härjande, föriärande
allt, till dess hela Tyskland stod i ett haf af lågor.
En och annan gång hade väl de protestantiske lyckats
dämpa elden, lyckats vinna en framgång; men ständigt
hade de, blödande, slagne, sargade, måst vika undan för
kejsarens och Wallensteins demoniska makt. Sannerligen
det var en dag för tidigt, som Gustaf Adolf och svenskar-
ne gripit verket an!
Och nu hotades Magdeburg. Magdeburg, jungfrusta-
den, den rika och mäktiga köpstaden vid Elbe, den enda
makt i hela Tyskland, som öppet och frivilligt vågat tro
på och sluta sig till den lilla svenska skaran. Pappenheim
med sina vilda kroater låg utanför dess murar, och den
gamle erfarne Tilly var i antågande mot den i spetsen för
kejsarens och ligans förenade trupper. Bud på bud hade
stadens borgare sändt Gustaf Adolf med böner om hjälp
och undsättning. Och han hade lofvat att bistå dem.
Men ännu kunde han icke. Innestängd vid Stettin med
fienden rundt omkring och Torqvato Contis läger några
mil söder om sig i Garz vid Oder, kunde han icke utefter
denna flod tränga ned mot Magdeburg. Han hade försökt
ett tåg till Mecklenburg, för att utefter Elbe nå samma mål.
Ty kungen var en försigtig fältherre. Utefter en flod med
alla dess för trupptransport och provianttillförsel lättade kom-
munikationer måste han tåga fram, och samtidigt ville han ge-
nom eröfrade fästningar med i dem förlagda svenska trupper
ha ryggen fri. Men han hade icke nått Elbe. Hären hade gått
ombord på flottan för att afsegla vesterut till Stralsund, men
motiga höststormar hade stäckt den planen. Och icke ijck-
ligare gick det, då han försökt tränga fram till lands. Ode-
marker, kärr och moras, härjadt land och öfversvämmade
trakter hade lagt oöfverstigliga hinder i vägen för den
svenska hären. Och med rynkad panna måste Gustaf Adolf
återvända till Stettin. Men då beslöt han också att genast
vidtaga förberedelser för att våga en stormning på det ii-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
