Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Stenröset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inpackad, svepte de fem kapporna kring sig, sträckte
rit sig på hvar sitt hästtäcke och insomnade snart, belysta
af eldskenet. Endast Stjernstråhle, som fått första vakten,
vakade.
Lutad på ena armen, med värjan klar vid sin sida
■och pistolkolfvarne framdragna, så att de vid första miss-
tänkta ljud kunde vara till hands, satt han och stirrade in
i elden. Blåsten sjöng vaggvisan i trädgrenarne; från de
sofvande ljödo de svaga entoniga ljuden af deras regel-
bundna andedrag, och på afstånd kunde han höra, huru
hästarne mumsade på sitt hö och hafre.
Kapten Lars, som lagt sig på rygg, snarkade något,
hvarför Stjernstråhle gaf honom en puff.
— Låt mig sofva i fred, gumman min! mumlade kap-
tenen och vred sig på sidan.
Högt uppe på den svarta himlakupan glänste »Stora
Björnen» i all sin prakt. Och längre mot norr, i rät linie
dragen från Björnens baktassar, lyste Polstjärnan med
stickande sken.
Då Stjernstråhle fick syn på dem, drogos hans tankar
mot hemmet och åter flögo de till den hvita herregården
vid den blåa vikens strand.
— Besynnerligt, att jag nu tänker så litet på henne !
■undrade han. Förr var hon alltid i mina tankar dag och natt,
i krigsskolan och under ferierna; men nu — endast en och
annan gång af någon särskild anledning kommer jag ihåg
jungfru Ebba. Skulle jag hålla på att glömma henne i
Var det endast rivaliteten med signor Silva, som gjorde
mig så het? Kanske! Men det vet jag, att finge jag nu se
henne, låge hon nu vid min sida med sitt vackra guld-
blonda hufvud. lutadt i mitt knä, skulle all min gamla kär-
lek åter flamma upp i all sin styrka.
Och för att fördrifva de långa timmarna tog den unge
löjtnanten ur innerfickan på sin tröja upp en medaljong af
guld, hvarpå ett fagert flickhufvud var måladt. Länge satt
han och betraktade småleende den väna bilden.
Plötsligt spratt han till. Han hade tyckt sig höra ett ljud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
