Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid / 93 (1899) Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Stenröset

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stolar, och från deras röda läppar trillade skällsorden
och förbannelserna som pärlorna på deras halsband. Och
med kvinnans hela dumma och fanatiska hat mot det
ensamma och nobla hetsade de sina följeslagare på de få,
som, omgifna på alla sidor af mordlystna fiender, stridde
en förtviflad strid för äran och lifvet. Men när förstod
kvinnan att visa ädelmod? Aldrig! Det passar så litet
samman med hennes små skarpa råttänder och spetsskurna naglar.



Värjorna blänkte i solskenet, som ljust och mildt
strömmade in genom fönsterrutorna. Pokaler och krus
krossades, stolar susade genom rummet, värden darrade för sin
servis och sitt möblemang, men vågade dock icke säga ett
knyst till mäkling och försoning; ty han visste, att
värjstygnet i alla händelser icke satt långt från hans feta
mage. Och förresten önskade han »die verbannten
Schweden» så innerligt med smörj, som de kunde få. Och midt
igenom vapenbraket och larmet ljödo kvinnornas eggande
skri som små ilskna hyndors gälla skällande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>