Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Stenröset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 —
_ Jag har ramlat ned i helvetet, general! Åtminstone
har jag hamnat i dess förstuga, ty här är mörkt som i en
säck och slipprigt och halt och fullt med ormar och ödlor
och annat sattyg, skrek kapten Lars.
Nu angrep fienden för tredje gängen. Falkenberg fick
brådt att skynda till sin glugg.
— Tag säkert sigte, gossar! ropade han. Yi äro en-
dast fyra och för hvarje kula maste en kail stupa.
Älven denna gång blef fienden ehuru med knapp
nöd kastad tillbaka utför höjden.
— General! General! hördes kapten Lars nerifrån un-
derjorden. Jag har upptäckt en gång här nere, och ser en
ljusstrimma och en öppning. Här kunna vi kanske komma
undan... Hevreka! Det går! Hoppa ned i källaren, och
vi skynda till våra hästar och rida bort.
General Falkenberg, Bemänglet, Stjernstråhle och Hjelm
följde rådet och hoppade ned i hålet, den ene efter den
andre, sedan de först med en pistol i hvardera handen
aflossat en dundrande salfva, som gaf fienden åtskilligt att
tänka på.
J den gamla förfallna borgkällaren, som kanske för
långt förflutna tider sedan användts som fängelse för några
stackars syndare, var det svart som den mörkaste novem-
bernatt. Ingen kunde se ett grand, och man trefvade sig
omkring under halfkväfda svordomar och trampade hvar-
andra på tårna. Men sedan kapten Lars fört general Fal-
kenberg något åt sidan bakom ett utskjutande hörn, fick
denne plötsligt se en ljusstrimma och långt borta en öpp-
ning, hvarigenom kunde skönjas en bit af ängen. Den såg
ut som en liten tafia, infattad i svart ram.
Man befann sig tydligen i en underjordisk gång, som
sträckte sig från borgruinen under kullen till någon plats
vid foten af densamma.
Försigtigt gingo de fem svenskarne framåt, medan de
läto händerna stryka utefter väggen, där fukt och mögel
kylde deras fingrar. Ju längre de kommo in i gången,
dess ljusare blef det. Flaxande läderlappar flögo för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
