Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid / 102 (1899) Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Stenröset

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Håll din käft,
tavernare! Här har du ingen
talan! fick den stackars
värdshusvärden till svar.

Kapten Lars och
Stjernstråhle kände sig lugna.
Den tunga ekdörren med
järnbeslagen var tydligen
fienden för svår. De
började nu litet närmare se
sig omkring i rummet.

Det var en förrådskällare
hvari de inkommit. På ena
väggen fans en trång glugg,
hvarigenom ljuset
strömmade in; vid andra väggen
stodo några tunnor, och
i taket hängde på långa
stänger sköna
Frankfurterkorfvar och
Stettinerbröd.

Kapten Lars gick fram
till en af tunnorna, luktade
på den, drog ut tappen och
smakade.

- Hevreka! Här
komma vi icke att dö af törst!
Det är godt Rostockeröl
i faten.

Och den gode kaptenen
tog sig, så tjock han var,
i glädjen en solodans på
stengolfvet.

Stjernstråhle hade ställt sig vid gluggen med
ryttarpistolen i öppningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>