Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid / 104 (1899) Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Simson i filistéernas våld

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SJETTE KAPITLET.

Simson i filistéernas våld.

Mot aftonen, sedan de ridit i sporrsträck nästan hela
eftermiddagen, nådde general Falkenberg, Benranglet och
Hjelm stranden af en liten flod. För att ej bli genomvåta
en timma innan de skulle slå läger, beslöto de att icke vada
öfver förrän följande morgon utan stanna här och ordna
sig för natten. Snart var lägerelden tänd, matsäcken
uppackad och de tre svenskarne sutto i godan ro och läto sig
getosten, stettinerbrödet och den lübska skinkan väl smaka.
Under dagen efter den heta striden vid stenröset hade de
endast mött få fiendtliga ryttare, och de, som de ridit förbi,
hade föröfrigt icke känt igen dem som svenskar. Och det
hade icke heller äfventyrsriddarne och kavaljererna på
värdshuset gjort, om icke Benranglet i sin uppbrusande
häftighet sjungit ut med, att han var en svensk ryttmästare i
Gustaf Adolfs armé, som hvarken fruktade madonnan eller
djäfvulen. Jo, det var också en figur att ha med sig på en
hemlig expedition! Det ordet hade redan kostat dem två
goda män, som väl kunnat behöfvas i Magdeburg, och nu
kunde man icke ett ögonblick vara säker för upptäckt. Och
kanske blifva öfverrumplade och tillfångatagna allesammans,
och kungen bli bedragen på det uppdrag han gifvit dem!
Falkenberg brummade ännu och kastade då och då ett
glåpord till sin vän, den långe, häftige ryttmästarn.

Men nu var det icke långt kvar till Magdeburg. De

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>