Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 107 —
hade icke gjort upp räkningen med det svenska lugnet och
den svenska djerfheten.
Hjelm började också sträcka på sig. Hans unga sol-
datkropp sof tungt och godt, trots fukten på marken, och
han drömde en skön dröm om öfverstefullmakt och rika
adelsjungfrur, hvilkas fäders slott han plundrat, och hvilkas
fagra kroppar han sedan ridit bort med, hängande öfver
sadelknappen, men som ändock, trots jungfrurof och stri-
der, älskade honom intill den bleka död. Han låg som i
dvala och mornade sig behagligt i den svala oktobersolen.
Så öppnade han långsamt ögonen och upptäckte två solda-
ter, stående invid en trädstam.
— Nå, det var ju roligt! mumlade han halfhögt. Jag
tror kapten Lars och Stjernstråhle lyckats spränga sig ige-
nom och åter slutit sig till oss.
Men så kom han att skjuta blicken åt sidan och fick
se en hel ring af soldater, som alla sågo så underligt på
honom.
— Fy fanen, det var hemskt! Jag drömmer visst ännu.
Den andra drömmen var mycket ljufligare, tänkte han, slöt
ögonen och vände sig åt sidan.
Ögonblicket efter sof han åter lugnt på den kalla
marken.
Men klarvakna och orörliga lågo Falkenberg och Ben-
ranget och tittade på hvarandra genom halfslutna ögon-
lock.
De låtsades snarka för att inbilla fienden, att de sofvo,
så att de i det längsta kunde vinna tid att tänka ut en
reträttplan ur denna hårdt tilldragna snara.
Under det de snarkade, lyckades de genom hvisknin-
gar och ögonkast göra sig förstådda af hvarandra.
—■ Hvad satan ska vi göra? blinkade Benranglet till
Falkenberg.
— Ja, sannerligen jag det vet, svarade Falkenberg med
en snarkning.
— Här äro vi fångade som räfven i en sax, ljöd det
från Benranglets regelbundna andedrag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
