- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
108

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Simson i filistéernas våld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 108 -
— Och ingen möjlighet att slå sig igenom!.. .Tyst! ...
Låt oss låtsa sofva ännu en stund. Fienden ger akt på
oss, hviskade Falkenberg, medan han drog en ljudlig tim-
merstock.
— Sofva! Låtsa sofva! Man kan ju knappast ligga stilla
i den här dilemman! ... Vi äro öfverrumplade, det kan icke
förnekas, lyste det ur Benranglets öga.
Den kejserliga ringen af äfventyrsriddare och kavalje-
rer med deras damer stod hånleende med blottade värjor
kring de tre liggande svenskarne. Kvinnorna, som trängt
sig fram i främsta ledet, brunno af begär att få sticka de
sofvande och stampade otåligt i marken. Ett och annat
glåpord kunde de icke neka sig nöjet att kasta ut, medan
de väntade på det stora slagtoffret:
— Se på, såna långa ben han har, den där med stora
näsan, som ligger i midten, yttrade en. — Skulle du vilja
ha en sådan amour?
— Nej, förr kastade jag mig i vattnet.
— Ja, men den där ynglingen med det ljusgula hå-
ret.. . det är ganska vackert med guldgult hår; det är
sällsynt — den kanske du vill ha, fortfor hon och pekade
på Hjelm.
— Nej, då tycker jag bättre om min Adolphil! sva-
rade damen och kastade en blick på en af kavaljererna.
Benranglet vred sig på sidan och snarkade som en
bonddräng efter ett julkalas.
— Hör ni, hvad de prata, general? hviskade han.
— Tyst!. . . Visst hör jag.
— Ja, men här kan icke sjelfva engelen Gabriel ligga
tålig och mild.
«w Hvad ska’ vi göra! Har ni någon plan, ryttmä-
stare?
— En plan! ... Vi måste till hästarne, som stå bundna
några steg bakom oss. Och så smälla vi på i högen, så
blir det väl alltid någon bresch.
— Ett godt förslag men riskabelt! . . . Men det åter-
står oss intet annat... Och på en gång måste allt ske. Ligg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free