Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 109
stilla ett ögonblick skall jag försöka väcka löjtnant Hjelm!
snarkade generalen till den långe ryttmästaren.
Hjelm bade för en god stund sedan vaknat och kom-
mit underfund med situationen. Det behöfdes icke mer än
en sakta knuff och en talande blick från hans general, förräQ
han genast förstod, hvad det gällde. Han blinkade, hvilket
betydde att han var beredd.
Och som en vattenstråle springer upp, när kranen öpp-
nas, flögo de tre svenskarne på benen och hade redan gifvit
tre goda hugg, innan de kejserliga hunnit hemta sig från
sin öfverraskning.
Och sedan, slående, stickande till höger och venster,
knuffande, sparkande de i vägen stående, så att de föllo
huller om buller, och en dam, som ej fort nog hann undan,
fick en puff och gjorde en kullerbytta, så att hälften af den
gula underkjolen syntes, sprungo Falkenberg, Benranglet
och Hjelm till sina hästar, skuro af lädertyglarne med ett
raskt hugg och sprängde af.
Men de kejserlige voro icke mindre kvicka i vänd-
ningarna.
I blinken sutto de också på hästryggen. Och efter en
fem minuters galloppad voro de tre svenskarne åter om-
ringade och dilemman var lika stor.
— Framåt! Till Magdeburg! Slån er igenom, så godt
I kunnen, skrek Falkenberg, och sprängde rakt på en ka-
valjer, hvilkens struphufvud han genomborrade med sin
värjspets.
Men det var icke så lätt att slå sig igenom. Kastade man
undan en, hade man genast tio emot sig. Dock lyckades de,
tack vare sin sinnesnärvaro, sin ryttarkonst och sina skarpa
hugg att efter en kort strid komma ut ur leken. General
Falkenberg hade förlorat sin hatt och fått ett par refben
inklämda, men tack vare den tjocka kyllertröjan af elghud,
blef bröstet räddadt och värjstygnet gick icke igenom. Hjelm
blödde ur flere sår och långe ryttmästarn, Benranglet, hade
erhållit ett dråpslag i hufvudet, så att han vacklade i sa-
deln och höll på att svimma som en liten flicka. Men gal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
