Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 117 —
då skummade det rhenska vinet i silfverpokalerna, då dof-
tade rosor, då klingade sång, och då var man i ett fint
och hederligt sällskap. .Tag mins den unga borgfrun den
tiden. Sex barn hade hon, men lika fager var hon ändå.
Och när hon om kvällen knäppte på sin luta! Du kom-
mer ihåg, att hon kunde det. Du var bara en smutsig
väpnare den tiden, men du kanske ändå erinrar dig det?
Och när hon sjöng till sin luta; och en och annan af ka-
valjererna stämde in med sin brummande röst — du
mins »Jonte» med sin klangfulla stämma och »Salix» med
sin djupa bas — då var glans öfver lifvet, då rådde en
förfinad ton af skönhet och ädelhet i detta slott, som du
aldrig når upp till. Du har gjort ditt hus till ett liderligt
ställe. . . Och i ett hörn af salen satt gamle slottsherren
Albrecht och hörde på. . . Hvar har du gjort af hans sö-
ner, dräng?
Och utan att invänta svar, lossade Bemänglet försig-
tigt foten ur stigbygeln och gaf hans välborenhet Gylling-
korn, riddare von dem Lügen, en spark under hakan så att
han trillade baklänges och det röda vinet stänkte öfver
hans feta, slätrakade ansigte med det lingula håret och
det simpla uttrycket.
— Hjälp! Hjälp!. . . Väpnare! Soldater! skrek Gylling-
korn, frustande, ursinnig af harm. Skall man då icke
vara herre i sitt eget hus!
— Det är icke ditt eget hus. Du är en parveny och
en inkräktare, ljöd Benranglets lugna svar.
— I tornet med skurken. I djupaste fängelsehålan.
Där skall han försmäkta till dess hans trotsiga sinne blir
kufvadt. Och sedan skall han brännas å båle. At hel-
vete med honom! tjöt Gyllingkorn.
Och soldater och väpnare skyndade till. Då Bemäng-
let såg dem rycka an hoppade han af hästen och stod
där lugn som en ädling bland en skränande pöbelhop.
Fyra soldater skyndade fram och grepo Benranglet.
Med bakbundna händer kunde han icke göra motstånd.
Men då de trodde sig ha fått ett fast tag i honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
