Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 124 —
man tänker svälta mig? För att göra mig sjuk och svag
och böja min motståndskraft. Hungra kan jag, men böjer
mig, gör jag nog ej ändå, monsieur Gyllingkorn .. . Värre är
att jag sannolikt får gikt i detta satans fuktiga hål. Vattnet
sippar ju här oupphörligt ned för väggarne och mögel och
svamp trifvas här utmärkt. En riktig odlingsanstalt för
dem. Värdig monsieur Gyllingkorns lump till själ.
— Men vid Belzebub och hela hans anhang, det skall
ej tyckas! Det vore hädelse, om lumpenhet och skurkstreck
så skulle triumfera. Jag måste ut, bli fri, återfinna min
goda pamp och min stridshäst och hämnas på de djäflarne.
Jag får hoppas på min lyckliga stjärna. Hon har icke öf-
vergifvit mig förr; och gör det väl ej heller nu. Fast...
fast.. . det ser satan så mörkt ut.
— Många gånger förut har jag varit under isen. Legat
i dyn på sjöbotten, snärjd i slemmiga alger och gräs. Och
endast skymtat en flik af den blåa himmelen genom det kalla
istäcket... Nu ligger jag där åter. Icke af eget förvållande
men fångad, bunden. Men nu ser jag icke ens den svagaste
skymt af himmelen. Snö har fallit, drifvor ha hopats på
isen, och mörker är på djupet... Men än en gång skall
väl den blida sol värma min panna. Än en gång skall jag
väl i ära och glans rida i spetsen för min fana. Då ve
eder, I filistéer, i krämare och hundar!
Benranglet kastade sig åter ned på bädden och stirrade
i taket. Länge låg han så. Dagen svann och natten föll
på. Det blef svart i rummet. Ännu hörde han larmet
från fästen, som oafbrutet pågick. Men ingen rörde vid
låset. Ingen kom hvarken med en brödkant eller en dryck
vatten. Man hade tydligen glömt honom eller ville glömma
honom. Slutligen somnade Benranglet.
Och natten gick och det blef åter morgon.
En blek strimma genom det lilla gallerfönstret tydde
på att solen åter höjde sig på himmelen. Det var tyst i
hela slottet. Fästen var slut och rusig af vin och älskog
snarkade monsieur Gyllingkorn vid den skönaste kokottens
sida. Och i salarne här och där på bänkar och mattor lågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
