Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 123 -
flyga öfver muren med. Utsigterna voro icke stora, det
måste han medge; och dock var detta enda möjligheten till
räddning. Det värsta var, att han sannolikt icke hade mer
än högst tre dagar på sig. Så länge komme väl fästen att
räcka, och den värdiga afslutningen skulle vara hans
torterande och brännande å båle. Soldaterna hade varit så
älskvärda att i tydliga ordalag klargöra detta för honom,
och sökt bevisa för honom den ära som skedde honom ge-
nom att i sin mån få bidraga till fästlighetens höjande på
hans välborenhet Gyllingkorns gästabud.
Benranglet rusade upp och började häftigt gå fram och
tillbaka. Han var gripen af en våldsam oro, som han al-
drig förut känt. Men så hade han aldrig förr befunnit sig
i en svårare dilemma. I ursinnig kraft sträckte han ar-
marna mot den gallerförsedda gluggen, liksom ville han
spränga hål genom muren. Men så lugnade han sig, ryckte
på axlarne och återtog sin korta vandring fram och tillbaka
med händerna på ryggen.
Den svaga återklangen af en fanfar ljöd som ett af-
lägset eko.
— Nu dricka de Gyllingkorns skål däruppe, mumlade
han. Ja, skurkarne äras och den ärlige sliter en hund; så
har det alltid varit i ett samhälle, där processmakare och
snikna judsjälar regera. Nå ja, icke för det jag afundas
honom bifallet af pöbeln. Han må sola sig i dess smutsiga
glans bäst fanen han vill. Men mannen pöser väl mycket.
Han tror, att han blifvit jämnställd med bästa adel, därför
att han — vete gudarne genom hvilka tjufknep — lyckats
roffa till sig en annans egendom. Och slänga arfvingarne
åt fanders. Men icke kan man begära någon uppfattning
af rättvisa och ärlighet hos en dräng.
— Nu dansa de däruppe. Den röda Burgundern flö-
dar i strömmar. Vaxljusen gnistra på gobeliner och speg-
lar. Kvinnoögon lysa; hvita barmar flämta. Och genom
salarne susar klangen af flöjt och giga, oboë och fagott.
Middagen är väl slut, och sällskapet förlustar sig . . . Kunde
just också behöfva mig en matbit och en bägare vin. Kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
