Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 138 —
sträckte sig en smal rand, så smal att en mänskofot knap-
past kunde få fäste.
Benranglet slog en knut på repet och kilade in det i en
remna på muren. Clärchen halade sig ner. Hon lyckades,
genom att försigtigt stå still, hålla sig kvar på den smala
vallkanten. Nu var det Benranglets tur. Han böjde sig
utöfver muren, fattade i repet och dinglade ett ögonblick
öfver djupet. Men i följd af hans tyngd gled repet ur
remnan och han ramlade på rygg som en slängd hundvalp
i det smutsiga vattnet. I fallet drog han flickan med sig,
och skön Clärchen dök med ett halfkväfdt skrik till botten.
Vakten vid vindbryggan hörde ljudet och — tittade
upp i luften.
— Jag tror tranorna sträcka i afton, mumlade han och
kikade upp mot den mörka kvällshimlen.
I vallgrafven lågo Benranglet och Clärchen plumsande,
frustande, svärjande. Vattnet var djupt och räckte dem
öfver hufvudet. Kjolen och den trånga koftan hindrade
ryttmästarn och han hade svårt att reda sig. Clärchen hade
redan dykt två gånger och fått mun full af gyttja. Slut-
ligen fick Benranglet flickan på sin rygg, tog några sim-
tag och nådde land.
— Jaså, tranorna slogo ned i vallgrafven, yttrade vak-
ten och skyggade med handen för ögonen. Icke underligt
att jag icke kunde se dem i luften.
— Fy fanen, ett sådant badl svor Benranglet, då de
åter voro på det torra,
— Tyst! Vakten kunde höra oss, bad Clärchen.
— Bahl Nu äro vi fria... Det var en satans smutspöl
vi föllo i. Alldeles lämplig att omgifva monsieur Gylling-
korns slott. Nej, då var det bättre att leka krokodil i Oder-
floden utanför Garz’ skansar.
De båda flyktingarne sågo ruskiga ut. Stackars Clärchen
hade fått sitt vackra ansigte nersmordt af gyttja och slam,
och bådas kläder klibbade vid kroppen så att de liknade
våta kattor. De ruskade på sig och Clärchen torkade sig i
ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
