Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men under det att de pratade, hade vakten närmat sig
för att beskåda tranorna. Han upptäckte Benranglet och
Clärchen och gaf hals. »I gevär! Svensken har flytt!» skrek
han, så att det ekade mot slottet. Väpnare och svenner kommo
utrusande och några skyndade upp för att underrätta
Gyllingkorn. Samtidigt lade vakten musköten till ögat och gaf
eld. Kulan snuddade vid Clärchen.
— Blef du sårad? frågade Benranglet förskräckt.
— Nej! Nej! Låt oss skynda undan; jag är så rädd!
hviskade Clärchen.
Och flyktingarna försvunno i mörkret.
— Den som nu hade en häst! Annars kanske vi bli
tagna, och då vete gudarne, hur det går, yttrade Benranglet,
där de flämtande sprungo vid hvarandras sida.
— Jag vet en bonde här i närheten, som har flere
präktiga fålar i sitt stall, svarade Clärchen.
— Dit, min flicka! Kanske lyckan står oss bi.
I stallet, där en liten lykta spred ett blekt sken, funno de
flere hästar. Benranglet sadlade den starkaste och ledde
ut honom. Att kasta sig upp och lyfta Clärchen framför
sig på sadelknappen var ett ögonblicks verk. Så sporrarne
i buken och i galopp mot Magdeburg.
Mot den mörka kvällshimlen strålade slottets fasad.
Benranglet vände sig om i sadeln, räckte lång näsa
åt Gyllingkorn, hans äfventyrsriddare och kokotter och
mumlade:
— Tag mig, dräng, om du kan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
