Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Käringen i hölasset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 144 —
Han hade icke ljugit. Kampen var verkligen så mager,
att refbenen liknade en gallerliufvas järnbaud. Kon stod
svulten och med tomt jufver i sitt bås. Och invid ladu-
gårdsväggen fans en kärra, ett praktexemplar af gammal
söndrig, upprutten höskrinda. I båset under kon låg litet
smutsig halm, uppblandad med kreatursspillning.
— Den lägga vi i skrindan, yttrade Falkenberg och
pekade på den illaluktande halmen.
— Nej, men, general, mumlade Hjelm, och rynkade
på näsan.
— Den blir utmärkt, löjtnanti Den kommer icke Pap-
penheims kroater att stjäla ifrån oss.
— Måtte mina luktorgan stå uti suckade löjtnanten
och vände sig bort.
General Falkenberg betraktade med förtjusning det
eländiga stallet med dess invånare.
— Nu, min gode man, skall du få göra en briljant
affär, yttrade han och slog den förskrämde bonden på axeln.
Jag skänker dig våra två präktiga hästar med sadlar, rem-
tyg och allt, och i utbyte får jag. din utsvultna kamp, din
söndriga kärra och den här ruttna halmen.
Bonden stirrade med vidöppen mun.
— Och dessutom... Hör du, har du någon kärring?
återtog Falkenberg.
— Ack, min stackars gumma dog för ett par år sedan,
svarade bonden utan att begripa det ringaste.
— Det var ju sorgligt. Men några gamla kjolar och
koftor efter henne har du väl?
— En hel kista inne i stugan.
— Nå, det var utmärkt. Då ska’ vi undersöka den.
Man lämnade stallet och trädde in i den låga stugan.
Var ladugården eländig, gjorde kojan ett nästan ännu
bedröfligare intryck. Öfverallt smuts, trasor, den djupaste
fattigdom. På golfvet af stampad jord sprungo några höns
■omkring och i vråarne bökade ett par magra svin. Invid
ena väggen stod en söndrig fållbänk och i den låg ett slitet
iårskinn, hvilkets rörliga smuts kom Hjelm att rysa. Under
V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
