Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Käringen i hölasset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 145 —
fönstret, som saknade rutor, och där till skydd mot blåsten
och regnet gamla lumpor och papperslappar voro stuckna
i hålen, var placeradt ett rankigt bord, vaktadt af två tre-
benta stolar. Ofver tegelspiseln hängde en järngryta, hvarur
vidbränd gröt doftade.
— Stackars arma satar! tänkte Falkenberg. Att lefva
i sådant elände ! Dag ut och dag in och aldrig kunna, tänka
sig skymten af en ljusare framtid. Hund åt alla, slaf under
hvarje starkare näfve, alltid slagen, hånad, kastad på sop-
högen, hur kan man begära att en verklig människa skall
kunna fostras af ett sådant material! Hur finna stolthet,
själfförtroende, mod, tankedjup hos en sådan förkrympt
människolarf ! Slafvar bli de! Ingenting annat än slafvar,
lakejsjälar, kvinnostyrda män i hela sitt usla lift Och det
är på deras krypande underdånighet, som den pöbelaktige
rofriddaren bygger sin makt och stjäl sig till sin rikedom.
Och dock kunde mången gång under dessa lumpor funnits
ämne till en stoltare och skönare mänskoätt än den som
nu med bördens och rikedomens skänkta rätt solar sig i
fursteslottens speglar 1
— Nå, hvar har du din gummas klädesplagg? yttrade
han till bonden, hvilken förvånad betraktade den ståtlige
adelsmannen, som en läng stund tyst sett sig omkring i
hans tarfliga koja.
— Jag ska’ gå efter kistan, svarade denne och lun-
kade bort.
Då torparen återkom, knogande på en tung, svartmålad
träkista, ställde han den på golfvet med en skräll, tog från
en spik ned en rostig nyckel och öppnade den.
Ofverst låg en brokig klädnad af enkelt tyg, försedd,
med ulltoffsar och snören, som tycktes ha utgjort gummans
helgdagsdrägt.
— Det var ju en vacker kjol, yttrade Hjelm och lyfte
upp den.
— Bry dig inte om den! Den är alldeles för fin för
dig som sjuk och skrumpen kärring. Tarfligare kol hitta
vi nog; det kan du glädja dig åt.
Gula Brigadens hjältar. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
