Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid / 150 (1899) Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Käringen i hölasset

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Här får ingen komma fram! Tillbaka eller jag
skjuter! röt han.

Pappenheim, som sett uppträdet, red fram med sina
följeslagare.

— Hvad vill torparen? frågade han vakten.

— Han önskar få passera öfver bron, öfverste!

— Och hvart tänker du sedan ta’ vägen? vände
Pappenheim sig till Falkenberg.

— Ack, ers nåd, min stackars sjuka hustru här och
jag ha slägtingar i Magdeburg, som vi vilja besöka.

— Men vet du då ej, att staden är i belägringstillstånd?
Den släpper ingen från lägret inom sina portar.



— Ack, ers nåd, låt mig försöka! Oss släppa de nog in.

— Ha, ha ha! skrattade Pappenheim. Det skulle då
vara en kapital dumhet af de goda Magdeburgarne. Hvad
skulle de göra med en gammal torpare och hans sjuka
kärring? Det blefve alltid ett par till att mätta . . . Och ju mera
strids-odugligt folk, dess förr måste staden kapitulera. Ja,
låt torparen och hans kärring och eländiga hästkrake
passera! tillsade han vakten. Det skulle vara kostligt, om
Magdeburgarne läto lura sig till att betunga sig med slikt
patrask.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>