Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Käringen i hölasset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I långsamt traf körde Falkenberg öfver bron. Han
sprang bredvid skrindan och piskade på sin halfdöde häst.
Andtligen hade han lyckligt kommit igenom det fiendtliga
lägret! Nu återstod endast att slippa in i Magdeburg.
Vid brohufvudet kvarstodo Pappenheim och hans
officerare och åskådade leende det eländiga åkdonet.
Falkenberg och Hjelm nådde stadsporten.
— Verda! ropade vakten på muren.
— Svensk officer. Depesch från Gustaf Adolf, svarade
Falkenberg halfhögt.
Och till Pappenheims och hans officerares gränslösa
förvåning, sänkte vakten genast musköten och ögonblicket efter
öppnade sig porten och torparen och hans kärring körde in.
Pappenheims ansigte mulnade, och de två korsade
linierna i pannan trädde fram flammande röda.
— Sakrament! Högst besynnerligt! mumlade han för
sig sjelf och red långsamt bort från platsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
