Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Kapten Lars’ strid med skinkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 154 —
samma kassa. Men inte kunna vi dricka öl häller da-
garne i ände.
— Nej, kapten, ni blir för rundgattad af det. Er
gumma skulle icke känna igen er, då ni kommer hem.
— Min gumma? Bahl Hon är kanske lika rund som
jag, då vi återse bvarandra. Hon trissar till sig allt mer
och mer för hvarje år. Men hon är lika bra för det, för-
står du... Men låt oss vid alla helgon ännu en gång slå
ihjäl tiden med en idiotisk krona och klafvel Singla du
först !
De satte sig ned på en bastmatta, som de hittat i ett
hörn, och Stjernstråhle kastade först slanten.
—• KronaI skrek kaptenen.
Klafven föll upp.
— Sablar och hjältemod! Du som har tur i kärlek,
borde ha otur i spel. Annorlunda ä omoraliskt.
Kapten Lars kastade.
— Krona! ropade Stjernstråhle.
Och krona blef det.
— Vid alla Valhalls dundergudar! Skall du klå mig
än en gång? Vet du icke, att jag är din chef?
Stjernstråhle log, och spelet fortsattes.
Men det var tråkigt i längden. De båda hjältarne
blefvo sömniga, lade sig raklånga på bastmattan och slum-
rade in...
Det knackade på dörren.
Kapten Lars spratt till.
Det knackade en gång till.
— Sannerligen tror jag icke någon knackar, mumlade
han, väckte Stjernstråhle och reste sig upp.
Han gick fram till dörren och tittade ut genom nyckel-
hålet. Plötsligt började han fnysa och vädra likt en
hingst, som känner lukten af ett sto.
— Märker du ingenting? vände han sig till Stjern-
stråhle.
— Nej. Hvad då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
