Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Kapten Lars’ strid med skinkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 153
inte ens behöft göra det. Han stannade kvar ändå... Un-
drar just, hvar han håller hus nu? Han sitter naturligtvis
på en vinstuga i Magdeburg med en flicka på sitt knä, en
bägare framför sig och berättar de hemskaste och mest
underbara historier för de goda borgarne... Ja, han har
det bra, Bemänglet. Men vil Jag står Potz tausend Don-
nerhölles Pappenheimar icke längre ut i denna eländiga
källare, dit fiendernas öfvermakt och vår egen lysande tap-
perhet kastat oss.
Kapten Lars höll inne och pustade ut. Hans korpu-
lens tillät icke något längre föredrag. Han promenerade
fram och tillbaka på stengolfvet och försökte hålla hän-
derna på ryggen. Men detta tillät icke häller hans korpu-
lens. Hans bakdel hade nämligen antagit en sådan fyllig
rundning, att kaptenen, då han lade händerna bakom sig,
endast kunde snudda fingerspetsarne vid hvarandra.
Stjernstråhle stod lutad mot väggen i ett hörn, tyst,
stukad, förvånad öfver det vältalighetsprof kaptenen aflagt.
— Ett godt rostockeröl måtte icke ha ett sådant tyngande
inflytande på den mänskliga intelligensen, som folk påstår,
tänkte han för sig själf.
På fem dagar hade de två svenskarne icke hört något
dundrande på dörren eller märkt något lifstecken från ka-
valjererna och äfventyrsriddarne. Men de misstänkte, att
de höllo vakt i gången och lågo på lur utanför.
Kapten Lars drog några diagonaler till öfver golfvet,
brummande, småsvärjande. Plötsligt stannade han fram-
för Stjernstråhle, högg honom i ärmarnes puffar och röt
med stentorsstämma.
— Unge mani Hvad satanas ska’ vi göra?
— Vi kunna ju spela krona och klafve!
— Spela krona och klafve? Fy fanenl Det ha’ vi ju
gjort nu hvareviga dag från morgon till eftermiddag, då
solen går ned och man får ligga på sin rygg och filoso-
fera. Jag har spelat från dig en gång alla dina pängar,
och du har spelat från mig alla mina pängar, och aldrig
kunna vi ju vinna något från hvarandra af vår gemen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
