Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Kapten Lars’ strid med skinkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 159 —
pokal, så att han vacklade tillbaka och höll på att förlora
medvetandet.
Kapten Lars drefs tillbaka och fienden trängde på.
Men än en gång gjorde de två svenskarne, ursinniga öfver
de skymfliga käpprappen, en chock och drefvo bönderna,
tjutande, vrålande, på flykten. Och det skedde med sådan
kläm och sådant eftertryck, att de fem äfventyrsriddarne,
som stodo och föste på, knuffades bakåt och satte sig fem
ordentliga rofvor. Och öfver dem föll halfva antalet af
bondskocken. Då smällde kapten Lars igen dörren med
en smäll och sköt regeln för, så att det sjöng i huset.
Sedan pustade han ett tag och yttrade så med en djup
suck:
— Men korfven, den rök åt fanders!
Stjernstråhle flämtade och gned sig öfver hela kroppen.
Käppslängarna hade varit kraftiga. Han kände sig öm öf-
verallt, och i pannan hade han en stor kula.
Äfven kapten Lars hade blifvit betydligt ombultad. Men
på hans feta hölje tog det mindre, och han hade knappast
något men af striden.
Men den gode kaptenen höll på att förgås af törst.
— Det var då för innerligt väl, att vi ännu ha något
kvar af ölet, så man kan få sig en bägare att skölja ned
bonddammet medl yttrade han. Eller bur, Stjernstråle? En
stånka öl skall allt smaka godt nu.
Ja, det kunde icke Stjernstråhle förneka. Han var själf
törstig, så att han skulle ha kunnat dricka sitt eget blod. Och
med ett belåtet leende åsåg han, hur kapten Lars drog tap-
pen ur tunnan och lät det brungula rostockerölet fradga i
tennbägaren.
De båda hjältarne togo sig några duktiga klunkar och
satte sig sedan att fundera öfver sin belägenhet.
— Aj! skrek Stjernstråhle och for upp med en fart.
De satans bönderna, de ha ju slagit mig platt fördärfvad.
Då hade jag hällre mottagit ett ärligt värjstyng än på detta
sätt blifvit kringklappad af käppar. Jag kan ju hvarken
sitta eller ligga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
