Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Kapten Lars’ strid med skinkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 160 —
— Stöd dig på armbågen och höften, så kanske dn
ligger brai uppmanade kapten Lars.
Stjernstråhle följde rådet och lyckades då utan för mycken
sveda hvila sig efter striden.
Dagen gick och det blef mörkt. Skymningen kom ti-
digt till källarhålet, i hvilket de båda svenskarne barrika-
derat sig. Nu, i slutet af oktober, gick solen ned vid fem-
tiden på eftermiddagen, men redan en god stund förut var
det så svart i rummet, att de knappast kunde urskilja hvar-
andra. Det var de värsta timmarne under dygnet. Sofva
gjorde de visserligen som ett par mullvadar i ett vinteride,
men icke kunde de falla i sömn förrän mot åtta på kvällen.
Tiden till dess fördrefs med prat eller drömmar. Hvarje
natt red kapten Lars på drömmens vingade häst till sin
gård i Upland och hälsade på sin kära gumma och Anna-
Lisa och lille-Lars. Och om mornarne var han nästan för-
vånad öfver att icke vakna i den breda fållbänken innanför
köket i sin stuga och höra mor snarka vid sin sida, utan i
stället finna sig ligga utsträckt på kalla stengolfvet i en mörk
källare.
Långsamt gingo dagarne, och kapten Lars var nog litet
orolig. Snart skulle ölet ta’ slut, och då hade man ju det
rama intet att lefva på. Och försökte man slå sig ut, var
det den största sannolikhet för, att de skulle öfvermannas
och tillfångatagas. Och sedan: hängning i närmaste träd,
eller kanske ännu värre: rådbråkning. Enda hoppet var
att Falkenberg skulle sända hjälp. Men tiden gick och in-
gen hördes af. Kanske han själf råkat i klammeri och nöd?
På tredje dagen efter striden upptäckte kapten Lars,
som i alla vinklar och vrår snokade efter någonting ätbart,
en undangömd glugg i väggen. Han kikade in genom den-
samma, men det var som att stoppa hufvudet i en tjär-
tunna. Alldeles svart. Kol mörkt. Men han kände däri-
från en lukt, som påminde honom om hans gummas tor-
kade fårbogar. Torkad fårbog i Eller kanske hällre spicken
skinka med spenat , och ägg! Sablar och hjältemodi Det
vore en rätt som kunde anstå en tapper kapten vid den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
