Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 8. Kapten Lars’ strid med skinkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drog äfven kapten Lars sin pamp och klöf den med ett
väldigt hugg midt itu. Och sedan satte de båda hjältarna
tänderna i hvar sin halfva som två utsvultna vargar i ett
bitet får.
De åto på middagen; de åto hela eftermiddagen, och
när kvällen kom, funnos endast två afgnagda benknotor kvar.
Tiden gick, men nu kände sig de båda hjältarne
jämförelsevis belåtna. Hvarje morgon lyckades Stjernstråhle
genom ett skickligt utfall genom gluggen på sin
goda pamp spetsa en och annan matbit, en korf,
en fårbog eller skinka. Och de voro räddade
från hungersdöden. Men nu hotade en annan
olycka. Ölet minskades för hvarje dag och
höll på att taga slut. Och med
sorg i hjärtat måste kapten Lars
inskränka sin dagliga ranson till
endast sju stånkor, hvilket vållade,
att hans kroppshydda återgick
till normala proportioner. Men
hvarje morgon, då han
kastade en blick ned genom hålet i
fatet, höll han på att
svimma. Ännu några dagar,
och man skulle få torka
en kamel i en öken.
En afton i skymningen
tyckte sig
Stjernstråhle höra
sitt namn
försigtigt ropas.
Han reste sig
på armbågen
och lyssnade.
Hvem kunde
känna honom
här midt i
fiendeland?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0171.html
