Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Kapten Lars’ strid med skinkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 162 —
.
hans upproriska mage. Så lurade han på ljuset som en
indian på ett blekansigte. Han hade rent af hallucinationer,
den gode kaptenen. Han såg skinkor öfverallt.
_ Tycker du inte det börjar ljusna nu? Det förefaller
mig, som om jag såge skymten af en fårbog där till vänster.
Stjernstråhle tittade. Han började också bli intresserad
af fälttåget.
— I helsike, kapten 1 Än ligger dimman tjock öfver
nejden. Ännu kunna vi icke skrida till anfall.
Men slutligen kom ljusstrålen. Rytande af vällust drog
kaptenen sin pamp och stack in den genom gluggen. Med
böjda knän och vigt vaggande öfverkropp måttade han mot
skinkan oeh gjorde ett blixtsnabbt utfall. Men pampen
skar tomma luften.
— Sakrament! Jag ser inte riktigt. Jag tror det ännu
är för mörkt. Men du skall icke undkomma mig, din skurk!
Jag längtar efter kristet blod eller åtminstone efter grisfett,
svor kaptenen.
Han väntade några ögonblick; så balanserade han vär-
jan i handen och gjorde efter alla konstens regler ett glän-
sande kvartutfall, som skulle inhöstat honom bravorop i den
styfvaste fäktarskola.
Men skinkan förblef lika lugnt hängande på sin krok.
Kapten Lars drog till med en rullad och försökte en ters.
Förgäfves! Han anföll den från vänster, från höger, upp-
ifrån, nedifrån. Omöjligt! Skinkan hånskrattade åt honom
och rörde sig ej.
— A7id alla Valhalls öfver- och undergudar! Jag tror
mina armar äro för korta. Det är ju så man kan gråta
blod.
Han stack pampen i skidan och torkade svetten ur
pannan. Så såg han plötsligt, att ljuset höll på att försvinna.
—- Stjernstråhle! Stjernstråhle! För fanen, försök att
hugga skinkan, innan det blir mörkt.
Och Stjernstråhle drog sin pamp, och gjorde ett mäster-
ligt utfall och ... på spetsen af hans värja satt fienden.
Så snart skinkan försigtigt blifvit indragen i rummet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
