Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Kapten Lars’ strid med skinkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 166 —
väg till Gustaf Adolf med bref från generalen Falkenberg
och från borgmästaren i Magdeburg. Men generalen upp-
manade mig därjämte att under vägen om möjligt söka reda
på er och bispringa er. Och det var ett satans besvär att
kunna hitta er, ska’ jag säga!
— Nå, hur lyckades du?
— Jo, efter att ha strukit här omkring i två dagar,
träffade jag ute på ett gärde en bonde, som såg nog en-
faldig och trögtänkt ut att icke misstänka någonting. Jag
frågade honom, om han hört talas om de där två svenskarne,
som skulle vara inspärrade någonstädes i värdshuset. Nej,
det visste han icke. Men han hade hört om två förskräck-
liga röfvare, en tjock som ett klot, den andre liten och ma-
ger, som höllos i förvar i en källare och som sades stå i
förbund med den lede själf. Ty huru kunde man annars
förklara, att de kunde lefva där i vecktal utan mat. Men
det gjorde de dock. Och lika fet och frodig såg den tjocke
ut ändå. Här om dagen hade de blifvit uthämtade och
pryglade, men sedan åter instängda. Nu väntade man en-
dast på ankomsten af en förnäm och hög herre för att till
hans ära och förnöjelse hänga dem i det högsta träd.
— Ja, så berättade bonden, och af hans beskrifning
kunde jag förstå, att källaren skulle vara belägen här ...
Jaså ni ha blifvit pryglade en gång? Besynnerligt att de
icke då också fasthöllo er!
— Tror du en svensk officer låter taga sig! utropade
kapten Lars. Men saken var den, att värden lurade ut oss
genom att hålla en matbit för nosen på oss, precis som
man lockar en hund. Bönder öfverföllo oss, men vi rispade
upp näsorna på dem, så de månde nu se fulare ut än vanligt.
Naturligtvis fingo vi också då några käppslängar, som in-
genting betydde... Men, hör du, Hjelm, hur tror du vi
skola kunna komma ut ur detta satans hål?
— Jag vet inte riktigt. Det ser svårt ut. Fem vakter
ligga ständigt utanför dörren och hopar af bönder, ilskna
och hämdlystna, kretsa häromkring. Men kanske man
kunde våga ett gemensamt anfall. Ni innifrån och jag uti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
