Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Kapten Lars’ strid med skinkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 167 —
från. Så vi klämde dem mellan två eldar. Jag tror det
skulle lyckas. Men först måste jag dock försäkra mig om
edra hästar, som jag väl skall kunna knipa i värdens stall.
— Bravo I utropade kapten Lars. Du är en hederö-
pojke, Hjelm 1 Du skall få min Anna-Lisa till hustru...
Men för fanen; det var ju sannt! Borgarflickan... Hm!
•— Tysti Någon kommer. I morgon samma tid!
Och Hjelm smet bort som en skugga.
Följande afton i skymningen syntes Hjelm åter vid
gluggen.
— Allt är klart, hviskade han. Edra hästar stå fär-
diga i stallet. På förmiddagen var här åtskilliga bönder,
men nu ha de gått sin väg. Vakterna äro halffulla och
sitta och dricka och spela i sorglös ro. Passa på och slå
upp dörren, i samma ögonblick, som ni hör mitt här-
skri i korridoren. Men för tusan, dröj inte! Då kanske
jag blir nedhuggen, ensam mot öfvermakten.
— Vi skola hålla oss beredda med dragna pampar.
Blås du bara till anfall! svarade kapten Lars.
Hjelm försvann. Några sekunder efteråt hördes ett
rungande rop: Lefve Sverige! i korridoren. Ögonblickligen
drogs regeln från dörren och kapten Lars jämte Stjernstråhle
störtade ut.
Då vakterna förnummo ropet, skyndade de förvånade
upp från sina stånkor och tärningar. Men de hunno icke
länge fundera, förrän en af dem hade ett styng i skuldran,
så att han segnade ned till marken. Som en man vände
de sig då mot den ensamme obekante. Men i samma nu
ljöd ett fruktansvärdt tjut bakom dem. Öfverrumplade,
bestörta, visste de icke, hvad de skulle tänka. I sin för-
virring snurrade de rundt och sprungo om hvarandra som
yra höns. Kapten Lars och Stjernstråhle hade snart stuc-
kit ned hvar sin motståndare och de två öfriga flydde utom
sig af förfäran öfver det oförmodade anfallet. Men Hjelm
hann upp en af dem i slutet af korridoren och stack pliten
i ryggen på honom. Med ett ömkligt jämmerrop föll han
till golfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
