Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Mannen med den gula hättan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 171
— Feineste tabako von das Virginialand! Kut und
pillich! MeD så tilläde han hviskande: Följ efter mig till
utkanten af lägret, där vi kunna prata ostörda.
Och sedan gjorde han helt om och trängde sig genom
mängden, allt under det han ideligen skriade:
— Kut und pillich tabako von das Virginialand! Kep,
meine Herren Soldaten! Kep!
Då de uppnått de yttersta tältraderna, utanför hvilka
endast några vakter gingo och postade, vände sig juden om
och såg efter att den tjocke soldaten och hans kamrat fans
bakom honom.
Han gick till dem och drog dem ned i en mörk skansgrop.
— Hur fanen, har du kommit hit? hviskade han, i det
han med handen vinkade åt dem att sitta.
— Nå än du själf, Benrangel? Det förefaller mig icke
mindre underbart, svarade den tjocke.
— Det är en lång historia, kapten Lars, yttrade juden,
som icke var någon mindre än Benranglet. Nära hade
varit, att du aldrig sett mig åter, och att mina benknotor,
sönderskurna och rådbråkade, ruttnat i gyttjan i en vallgraf.
— Och jag som trodde att du nu som bäst satt hos
någon tavernare i Magdeburg med en stånka öl framför
dig och en flicka på ditt knä.
— Jo, vackert! Flickan hade jag nog; men ölet! Det
har man allt fått sukta efter... Men det är en lång hi-
storia som jag nu skall berätta för... Jag tror pojken har
magrat, vände han sig till Stjernstråble.
— Vi lefde på svältkur i fjorton dagars tid utan en
matbit. Och det blir man icke fet på, svarade kapten Lars.
— Men du tycks ändå ha bibehållit ditt späck oför-
minskadt!
— Jag! Jag behöfver ingen mat. Jag kan lefva endast
af luft och mina känslors glöd.
— Hml... Jag kan just tro det! hostade Benranglet
med ett ironiskt leende.... Men hvem hjälpte er ut ur värds-
huset, då jag kan förmoda, att ni barrikaderade er, som
Falkenberg tillropade er i stridstumultet nedanför stenröset,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
