Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Mannen med den gula hättan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 172 —
efter att du, kapten, likt en oskälig mask blifvit framdragen
ur jordens innandöme? Ha, ha, hal Det var ett sjuhel-
sikes besvär att få fram dig. Och såg ut gjorde du 30m
en våt hund, som rullat sig i sand. Fy fanen, hvad du
var smutsig och skrapad!
— Tig, Benrangel! Annars låter jag hänga dig i när-
maste träd! Jag är numera välbestäld soldat i öfverste
Pappenheims här.
Benranglets långa knotiga ansigte blef ännu längre än
vanligt, och en mörk rodnad steg honom upp till pannan.
— Huru 1 utbrast han med af harm gnistrande ögon...
Aha! Jag förstår! tilläde han strax leende. Bravo, kapten
Lars! Det var en briljant krigslist! Det kanske skall hjälpa oss
alla in i Magdeburg... Men hur kom ni ut ur värdshuset?
— Hjelm, på väg med bref till kungen, stannade där
en dag och angrep vakterna framifrån, medan vi gjorde rent
hus bakifrån. Och så... Pang! Du förstår... Men tala
om dina egna äfventyr!
Och Benranglet berättade!
. . . Och så snart jag väl fått upp mig själf och Clärchen
ur den gyttjiga vallgrafven, sprungo vi för brinnande lifvet,
medan kulorna hveno kring oss. I en bondgård fingo vi
tag i en häst, så satte jag flickan framför mig på sadel-
knappen och så bar det i väg. Men innan dess hade jag
naturligtvis slitit af mig Clärchens kjol och kofta, så att jag
åter såg ut som en krigsman och icke som ett neutrum..
Kallt var det om natten, och frös gjorde vi som hundar.
Jag blef snart varm af ridten, men stackars Clärchen, som
låg i min famn, hackade tänderna af köld. Hon tryckte
sig hårdt intill, jag kände hur hennes unga barm flämtade
mot mitt bröst, och hade hon inte varit så våt och hade
detta händt en ljum sommarnatt, och hade jag icke måst
rida med denna ursinniga fart, kunde jag icke önskat mig
en bättre situation. Skönt kändes det i alla fall! Där hon
hvilade vid mitt bröst, blek, med halfslutna ögon, liknade
hon en hvit dufva som smeker sin m ake . ..
— Nej, hör på den gamle syndaren ! Sannerligen tror jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
