- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
199

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Gretchen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 199
träffade de likväl ej. Jag låg därnere på botten som en
ål, nedtryckt bland stenarne.
— Det kanske var mannen i båten, som gömde sig
här, hörde jag den förstes röst genom vattnet brusa i mina
öron.
— Kanske det; men jag kan sannerligen icke upp-
täcka någon.
Och så slogo de med pamparne i vattnet.
— Ska’ de då aldrig gå sin väg, tänkte jag.
Jag var nu alldeles eldröd i ansigtet och höll på att
kväfvas under vattnet. Till sist kunde jag ej uthärda,
utan måste lyfta upp munnen ofvan ytan för att andas
litet frisk luft.
— Nu hörde jag någonting, ropade den ene af vak-
terna.
— Idioti Du hör så mycket, som aldrig fins, brum-
made den andre.
— Sa’ du idiot? Håll din trut, din djäfla skurk!
— Skurk för dig, din ohängda fårtjuf, brodermördare
och kanalje. Där ska du få för det, skrek den ene och
drog sin pamp.
—- Tror du man är rädd? Du är ta’ mig fanen icke
värd att vara en Pappenheimsk soldat, din fege likplundrare,
svarade den andre och klämde till.
... Och nu begynte en kamp på flodstranden, väldig
att skåda. Det vill säga, såg gjorde jag ej så mycket, men
hörde dess mer. Ursinniga af vrede öfver de hatfulla till-
mälena, höggo de in på hvarandra i blindt raseri. Den
ene gaf den andre ett hugg öfver skuldran så att han stöp,
samtidigt med att han själf fick en stöt i magen, så att
han föll baklänges med ett fruktansvärdt vrålande. Och
där lågo de fallna hjältarne bredvid hvarandra, jämrande
sig, vridande sig i marter och tittade på hvarandra. Då
steg jag helt lugnt upp ur vattnet likt en drypande flod-
gud, ställde mig bredbent framför dem och yttrade några
tröstande ord till dem.
— O, Madonna! Sankta Mater! kved den ene.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free