Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Gretchen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 —
— Satanas och helvete! svarade den andre.
— Icke svära! Tänk på din själs välfärd! sade jag.
Tänk på att du snart skall ingå bland de himmelska här-
skarorna eller också stekas på halster i de svafvelblå lå-
gorna, antingen nu din lefnad varit god eller dålig.
— Ar det en munk, som talar så vackert? hviskade
den ene.
— Nej, jag är ingen munk; endast en vilsegången
främling, svarade jag.
— Ack, skaffa mig en droppe vatten!
— Det ska jag visst göra, svarade jag, tog en af vak-
ternas stormhattar, och gick ned till stranden, där jag till
randen fyllde den med kyligt flodvatten.
. .. Det var rörande att se de två döendes tacksam-
het, då jag satte hatten till deras mun. De tryckte min
hand och hviskade afskedsord till hvarandra. Egentligen
voro de två goda vänner, som ofta kamperat tillsamman
och delat både nöd och öfverflöd. Innan de gått på vakt,
hade de druckit några bägare samman. Och så när sinnet
rann på och blodet i häftig ilska stigit åt hufvudet, hade
de plötsligt stuckit ned hvarandra. De insågo den dumhet,
de begått och lågo nu och sträckte händerna mot hvaran-
dra i ånger.
Jag lämnade dem att dö och steg åter ned i vattnet.
Dels simmande, dels krypande utefter stranden nådde jag
slutligen Magdeburgs murar. Ibland snafvade jag på ste-
nar, snärjde in mig i videsnår och buskar, men lyckades
likväl temligen tyst och obemärkt komma förbi de fiendt-
liga posterna. En och annan gång sköt man efter mig,
men så snart jag hörde den välbekanta knäppningen af
hanen, dök jag som en and och sam under vattnet. Om-
sider kom jag fram under murarne, men där fick jag vänta
länge, tätt tryckt intill stenarne. Genomvåt var jag, frös
gjorde jag i den kalla höstnatten och mina tänder klapp-
rade mot hvarandra så häftigt, att jag tycker endast det
borde väckt vaktens uppmärksamhet.
— Men han hörde ingenting. Och i flera timmar fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
