Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Gretchen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 203 —
väggarne i salen hängde vapen af alla möjliga slag: dyr-
bara, damascherade värjor, gamla romerska svärd, turkiska
kroksablar, spanska dolkar med ciselerade skaft af elfenben,
ebenholts eller silfver, väldiga muskedunder, flintlåsgevär,
ryttarpistoler, stridsyxor, spikklubbor, pikar m. m. Allt
fejadt, prydligt, ett öfverflöd af vapen, så här saknades
icke medel att försvara sig om det gällde.
Gretchen tog ned en pistol från väggen och visade den
för Hjelm. Det var en liten näpen pjes med kolf af elfen-
ben, inlagdt med guld, och en blankskurad pipa, som glänste
likt silfver.
— Den här är min, ser du, yttrade hon, i det hon
med synbart behag smekte vapnet. Med den har jag skjutit
mången gång till måls; och jag tänker väl, att jag äfven
skulle kunna knäppa en och annan fiende, om han kom-
mer mig för nära.
— Kanske det, mumlade Hjelm, i det han leende be-
traktade sin unga väninna. Men vi skola väl hoppas, att
du icke behöfver använda den.
— Nu till bords. Hvad är det ungherrskapet står och
nojsar om, ropade mäster Lorenz. Han knäppte ihop hän-
derna, läste en kort bön och så slog man sig ned. Det var
en enkel anrättning, som Gretchen ställt fram. Några bräckta
Magdeburgerkorfvar med surkål och pepparrot, litet rökt får-
kött samt fet getost jämte några stånkor skummande öl.
Men det trefna behaget att vara tillsammans, Gretchens
smittande skratt och mäster Lorenz’ torroliga skämt gjorde
att Hjelm icke skulle velat utbyta denna enkla aftonmåltid
mot den ståtligaste supé. Och sedan satt man ännu en
stund tillsammans, rökte en pipa och drack några stånkor
till, medan Gretchen sjöng en och annan visa vid sin luta.
Men mäster Lorenz bief sömnig och Hjelm kände ännu
verkningarna af sin långa ridt.
— Gretchen kan öppna porten för dig, yttrade han
skälmaktigt till Hjelm, i det han reste sig och tog godnatt
af denne.
I den öfvertäckta portgången var det mörkt som i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
