Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Gretchen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 202 —
blick. Och till sin förargelse kunde Hjelm icke låta bli
att rodna. Och Gretchen rodnade med. Men mäster Lorenz
sträckte ut handen mot honom och yttrade varmt:
— Tack, min unge vän! Jag tror dig. Och vi skola
hjälpas åt att skydda flickan båda två.
— Ja, det skola vi, svarade Hjelm med en hänförelse,
som kom ung Gretchen att rynka på näsan och mumla.
— Pytt’sanl Som om icke jag skulle kunna försvara
mig själf. Men si karlarne de äro då sig alltid lika, antingen
de äro gamla eller unga. Aldrig tro de, att vi duga till
någonting; men om sig själfva tro de allt. Men vänta nil. ..
Nå, och du fick stå där flera timmar utanför muren och
frysa? återtog hon. Ja, det var rätt åt dig.
— Hvaba! Var det rätt åt mig?
Hjelm stirrade på Gretchen och kunde icke förstå sin
unga väninna.
— Yar det rätt åt mig? Så du pratar. Men det var .
vakten som hade orätt... Nå, ändtligen kom han, hörde
mitt halfhöga rop, och jag blef insläppt genom porten. Och
sedan fick jag tag på ett härbärge, där jag,, uttröttad af
strapatser och nattvak, sof till framåt middagstiden följande
dag. Och sedan i skymningen gick jag hit för att träffa
er, mäster Lorenz.
— Men inte Gretchen? Hm! frågade denne skälmak-
tigt.
— Jo, äfven henne naturligtvis.
— Och så kom jag och öfverraskade ungherrskapet.
Det var allt en liten misssräkning.
— Åh, visst inte! Hur kan mäster tro något sådant!
— Nej, jag tror det inte häller, min unge vän. . .
Men nu skall Gretchen ge oss någonting att äta! Jag kän-
ner mig riktigt sugen efter vakten på vallarne. Och du
har väl ingenting emot en bit mat och en klunk öl. Ellei
hur? vände sig mäster Lorenz till Hjelm.
— Jag tackar; det ska smaka skönt! svarade denne.
Man begaf sig in i matrummet, där Gretchen dukade
det tunga ekbordet, som stod midt på golfvet. Rundt kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
