Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Domens dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 —
allas blickar bief hon skändad. Endast officerarne hade
mera försyn. Sä snart de fångat en vacker jänta el-
ler köpt henne af en soldat för en ringa pänning, bak-
bundo de hennes händer, kastade upp henne på sadel-
knappen eller förde henne, gående vid sidan af hästen, till
sitt läger. Mången ung flicka kastade sig gråtande till jor-
den, bönfallande om försköning. Andra följde slött med.
Men de fula, sminkade slinkor, som bodde i gränderna, ka-
stade sig rakt i armarne på de fiendtliga soldaterna. Aldrig
hade wallonerna och kroaterna haft så roligt.
Utanför ett brinnande hus vid Bürgerstrasse utspelades
lustiga scener. Huset var ett af dem, som först blifvit an-
tända och nu var det hela en flammande eldpelare, som
steg mot skyn. Ur alla fönster slogo lågorna ut, slickade
väggarne och fladdrade likt oerhörda tungor öfver gatan.
Hettan var gräsligt. Gatan kunde icke passeras, men just
därför hade kroaterna funnit detta ställe lämpligt till lek-
plats.
På båda sidor om gatan å något afstånd från det
brinnande huset stodo tvänne grupper soldater och mellan
dem, närmare elden, en stackars skara borgarehustrur,
många med sina späda barn på armen, en mängd unga
flickor, ynglingar, gamla gubbar och kärringar, alla stela
af ångest med glanslösa ögon och darrande knän. Det
fans en gränd, hvari de kunde undkomma från stekugnen,
och det var just det, som i kroaternas och walloneruas tycke
gjorde leken så treflig. Men för att nå denna gränd måste
de stackars invånarne till hälften passera det brinnande
huset.
Från båda hållen jagades de med pikstygn och värj-
hugg fram mot elden. Somliga vågade försöket och sprungo
så nära andra sidan af gatan som möjligt förbi det flam-
mande helvetet för att uppnå den räddande gränden. För
en och annan lyckades det, i synnerhet för de unga flic-
korna och gossarne. Men då dessa voro nära att nå
målet, uppfångades de och kastades under jubelskrän till-
baka in i elden. Men de öfriga : mödrarna, gubbarne, kär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
