Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Domens dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 229 —
ringarne sjönko maktlösa, afdånade till marken och stektes
till döds. Af smärtorna vaknade de åter upp, vacklade
några steg framåt, men störtade åter ned, upphäfvande för-
färliga jämmerrop, vridande sig likt maskar i dödskvalen,
och i vanvettig ångest slitande de brinnande kläderna af
sig, och klösande huden med naglarne. Skinnet knorrade
sig, blef brunt, sprack upp, hår och skägg sveddes bort
och naglarnes horn krökte sig. Och ju värre de stackars
offren sprattlade och skreko, dess högre jublade soldaterna.
Så snart en mor störtat med sitt späda barn, sprungo de
hastigt fram, grepo barnet, kastade det högt upp i luften
och uppfångade det på pikspetsen. Sedan slungades det
med ett hurrarop rakt in i elden. De roade sig till och
med att kasta till måls. På nedra botten af huset fans ett
fönster, hvarur elden slog ut med synnerligen praktfull
låga. Det var pricken, hvaråt de måttade. Så snart nå-
gon soldat lyckats kasta in ett barn i det flammande fön-
stret, höjde de andra afgrundstjut af glädje öfver hans
skicklighet. Och så fortgick det, till dess huset var ned-
brunnet och af de lefvande människropparne, af ynglingar-
nes och flickornas mjuka lemmar, af mödrarnes svällande
bröst, af kärringarnes och gubbarnes skrumpna skinn en-
dast återstodo några förkolnade, illaluktande slamsor.
Då huset var nedbrunnet, skyndade de två hoparne af
kejserliga soldater därifrån och stötte åter, samman i ett
gathörn.
— Lefve kriget och alla Magdeburgs vackra flickor!
Död åt krämare och drängar! skreko de, medan de likt en
flock hungriga vargar rusade gatan framåt.
I alla förnämligare och af elden mera skonade hus
störtade de in, plundrade, förstörde, dödade, skändade. Fa-
sansfulla scener utspelades. Borgarne med deras söner och
svenuer stuckos ned eller brändes lefvande, medan hustrurna
och döttrarne skreko i armarne på rusiga soldater.
Allt, hvad löpa kunde, flydde. Till kyrkor, källare,
alla undangömda ställen, som troddes erbjuda skydd, tog
man tillflykt. Isynnerhet hoppades man på kyrkorna. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
