Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Domens dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 233 —
rusiga walloner och kroater! De skulle våga röra vid min
flicka! Död och förbannelse!
Han skyndade framåt och hade snart uppnått huset,
Det första han såg var mäster Lorenz, som med klufvet
hufvud och sönderhuggen öfver skuldror och bröst låg midt
i porten. Han hade tydligen kämpat både länge och väl,
innan han blifvit öfvermannad och dödad.
Gripen af dyster oro, skyndade Hjelm in i huset. I
porten tyckte han sig höra kvinnoskri. Han hörde sitt
namn ropas. Var det Gretchen? Ja, utan tvifvel. Och
som en hämndens furie rusade Hjelm in i bostaden.
I sängkammaren befunno sig en sex, sju stycken kej-
serliga soldater. En höll Gretchen i sina armar. Flickan
stred, så godt hon kunde, under höga jämmerrop. Så snart
hon fick se Hjelm, lyste en glimt af hopp i hennes tårfylda
ögon — och hon ropade:
— Rädda mig, min käraste vän! Fräls mig från dessa
förskräckliga människor. De vilja göra mig illa.
Hjelm högg in. Två soldater stupade för hans ursin-
niga hugg. Han sökte tränga fram till sin älskade flicka.
Men i ett nu var han öEvermannad och bunden.
— Nej, hör pål Det är tydligen fästmannen till flickan.
Hej, då ska vi ha roligt! skrattade soldaterna.
Att böra sin älskades jämmer och gråtl Att icke kunna
röra ett finger till hennes hjälp! Att se henne misshandlas,
skändas midt för sina ögon! Det var mera än ett ungt
mänskobröst kunde uthärda.
Alla helvetets kval och marter led Hjelm, där han
vred sig vid sängstolpen utan att komma loss. Han riste
på banden, så att de skuro djupt in i hans armleder. Han
böjde kroppen, röt af ursinnigt hat, skakade stolpen. Men
förgäfves. Sängen var väggfast och rubbades icke ur stället.
Och då han hörde Gretchens, sin älskades, suckar, då
han såg hennes ve, svindlade hans tanke, och han trodde
sig skola blifva galen. Han kunde icke tänka klart. Det
skymde för hans ögon, bröstet flämtade våldsamt, och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
