Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Domens dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 282
slagit pampen i värdshusets bord och svurit ve och förban-
nelse öfver dessa soldater, som ingenting ville, ingenting
kunde, utom att sofva och göda sig! Men nu gick branden
öfver staden. Nu lupo de feta borgarne, förskräckta och ång-
rande omkring och hade nästan glömt sina pänningskrin
af fruktan för sina lif. Och många mäktiga handelsherrar,
som stolt yfts öfver sina halft stulna rikedomar, som med
iskallt hjärta förtryckt och utplundrat sina fattigare med-
människor, fördrogo nu sin välförtjänta fastän föga anade lön,
då Pappenheims walloner och kroater i ett lyckligt anfall
af galghumor togo sig för att först kläda af dem nakna,
så insmörja deras kroppar i v.älluktande oljor, och sedan
steka dem vid sakta eld — allt på det de icke skulle bli
för mycket förvånade öfver de helvetets svafvelbad, som de
en gång skulle smaka, utan redan nu få en liten försmak
däraf.
Men många oskyldiga offer kräfdes’ äfven på denna
Magdeburgs domedag. —
Då Hjelm kom i närheten af mäster Lorenz hus, tyckte
han, att vapenbullret och dånet från de brinnande husen
tilltog i styrka. Han påskyndade sina steg, ytterligt orolig
för Gretchens skull.
Öfverall slogs man på gatorna. Om hvarje hörn, om
hvarje hus kämpade nu stadens invånare med förtviflans
mod. Hjelm banade sig väg från den ena stridande gruppen
till den andra med pampen i ena handen, pistolen i den
andra.
— Undrar just, livar mina kamrater Bemänglet och
kapten Lars nu slåss som bäst. På morgonen, då storm-
ningen skedde, skötte de hvar sin kanon åt Siidenburg-
sidan till. Men de ha väl blifvit drifna därifrån, de som
alla andra. Kanske ha de barrikaderat sig någonstans? ..
Den ende jag sett till är Stjernstråhle, som stred vid min
sida, sedan Falkenberg fallit... Skulle just vilja vara hos
dem. Men jag kan icke öfvergifaa Gretchen! Om det också
skall kosta mig alla tortyrens marter och mitt lif, vill jag
dock, så länge jag förmår, försvara hennes ära... Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
