Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Domens dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 —
— Se upp! skrek han och rusade rakt på honom för
att spetsa sig själf.
Men nu hade Benranglet, kapten Lars och Stjernstråhle
hunnit upp honom.
Benranglet högg honom i kragen, och Stjernstråhle
sprang fram och blickade sin vän fast i ögonen.
Hjelms ögon lyste ännu i vansinnets glans. Stjern-
stråhle rysiade honom af alla krafter för att få honom att
komma till sig själf.
— Se så, lugna dig, min vän och följ med oss ! yttrade
han med tårfyllda ögon. — Ännu är väl ej allt hopp för-
loradt. . . och du är för ung att dö.
Han böjde sig ned och tog från en fallen soldat hans
värja, som han stack i Hjelms hand.
Denne såg frånvarande upp och strök sig med handen
öfver pannan.
— Tack broder! Annu är det kanske för tidigt att dö,
hviskade han slutligen. —
På gatorna och i husen rasade striden fortfarande.
Ännu hade de kejserlige ej helt och hållet fått öfverhan-
den. Man slogs med förtvifians mod. Man ville sälja sina
lif så dyrt som möjligt; ty hvarje af Magdeburgs invånare
visste, att ingen pardon i alla händelser skulle gifvas. Man
hade intet att förlora. Äfven om man gaf sig, blef man
lika fullt nedhuggen eller torterad, ens hustrur och döttrar
skändade, ens hus brändt, ens gods plundradt.
De fyra svenskarne slöto sig till en liten skara bor-
gare, som bakom en barrikad i närheten af vallen käm-
pade mot en öfvermäktig fiendtlig hop. Till och med unga
pojkar, som ännu ej fått fjun på hakan, och en och annan
kvinna hämtade musköt eller värja från någon fallen och
deltogo i striden.
Men läuge kunde de icke hålla ut. Den ena storm-
ningen efter den andra tillbakaslogs väl, men efter hvarje
blef den lilla skarans led allt glesare, och slutligen åter-
stod endast ett tiotal borgare jämte de fyra svenskarne.
— Vi måste draga oss tillbaka dit bort! skrek Ben-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
