Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Domens dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 244 -
ver. Icke i vackra hus och kläder. Icke i dåraktigt rykte, icke i
makt att förtrycka; icke i kvinnogunst.. jo, möjligtvis i kvinno-
gunstl .. Ha, ha, hal . I kvinnogunst 1.. Men icke i kvinnogunst
för pängar. Ingenting för pängarl Allt, hvad du får och gifver
för pängar, smular sönder sig själf och blir till mull.. Men lyc-
kan skolen I söka... Lyckan att älska, lyckan att gifva ..
Ty salige äro de renhjärtade, salige de barmhärtige!...
— Hvem kan det vara, som går där och sjunger? Somt
låter klokt, men somt galet, öfverspändt.. . Och så detta
skärande hånskratt, som han höjer gång efter annan.. . Vet
ni hvem det är? frågade Benranglet en af borgarne.
— Det är en eländig dåre, som hela Magdeburg brukat
skoja med. Han är tämligen oskadlig; men jag tycker
ändå att så’nt folk borde hängas. De störa ens middags-
sömn med sitt eländiga prat, svarade borgaren.
Ater hördes rösten.
— Ye dig, Magdeburg! Nu brinner du! Brinner i hel-
vetets eld. Dina söner stekas, dina döttrar skändas, dina
späda barn kastas för svinen och hundarne . . . Rätt åt dig,
fala skökaI .. . Och ditt guld röfvas .. . Ha, ha, ha! . .. Ditt
guld, hvaröfver du var så stolt.. . Det skramlar nu i röfva-
res fickor, och slänges för vinden ... Ty hvarföre sökten I
icke lyckan medan tider var? . . Lyckan skolen I söka ...
Hjelm satte händerna för öronen och lutade sig bakåt.
— Jag orkar icke höra hans tal, mumlade han.
— Lyckan skolen I söka . .. Lyckan! . .
Rösten dog bort i en susning.
— Hvarför ha de icke kunnat bränna den där dårak-
tiga djäfvulen, då de uslingarne dödat så mången god och
hederlig rikeman? yttrade den ene borgaren.
Benranglet vände på hufvudet och såg på honom, men
sade intet.
Då det börjat mörkna höllo de rådplägning om huru
de skulle kunna smyga sig ur staden. Stjernstråhle fick
order att bege sig ut och rekognoscera.
Han öppnade dörren försigtigt. Ingen människa syn-
tes till. Så kröp han sakta uppför vallen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
