Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Värdshuset »Den gyllene bägaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 —
Också tittade ekorrarne från hasselbuskarnes grenar
förvånade på den främmande trion, och en och annan and,
som gungade i vassen, lade hufvudet förnumstigt på sned.
Mot middagen vaknade Benranglet. Han satte sig upp
och tittade sig omkring. Däi lågo hans kamrater, de be-
römda hjältarne, likt döda murmeldjur. Af krigsmanshåll-
ning fanns icke ett spår. Kropparne voro slappa, som
slängda på marken. Kapten Lars’ näsa, hvarpå den blida
majsolens strålar spelade, glödde likt en fyrbåk, och Stjern-
stråhle hade snott ihop sig och borrat hufvudet ned i brö-
stet, så man icke visste, hvar början eller slut fans på karlen.
— Opp, god vänuer! Middagen väntar! skrek ryttmä-
starn, i det han gaf kamraterna hvar sin puff.
Kapten Lars nös till, i följd af stöten på magen, och
Stjernstråhle rätade ut sig.
— Hvar fanen tänker du hämta middagen? frågade
kapten Lars, i det han gnuggade sig i ögonen.
— Alltid blir det väl nà’nstans: i ett slott, ett värds-
hus eller en torparstuga, svarade Benranglet.
— Kör till för värdshuset! . . . Hit med slottet 1 ropade
kapten Lars och Stjernstråhle samtidigt, i det de reste på sig.
— Lyft på skankorna först, så få vi väl se!
Kapten Lars och Stjernstråhle gjorde en komiskt vörd-
nadsfull bugning för Benranglet, som ännu satt på marken.
— Behagade inte ers excellens själf stiga upp? frågade
kapten Lars, i det han bugade sig ännu en gång, till dess
magen tog emot.
— Jo, kanske det, svarade Benranglet och var med ett
skutt på benen.
De tre hjältarne lunkade i väg i ostlig riktning från
floden. Det vore orätt att säga, att de sågo segerstrålande
ut. Benranglet gick med näsan mot marken, tänkande på
den tappre och lysande generalen och diplomaten Dietricht
von Falkenbergs död — till ingen nytta för Magdeburgs
krämarsläkte. Kapten Lars marscherade och svettades.
Hans öga var bekymradt. Han tänkte på Gretchen. Hur
upprörande, en sådan misshandel mot en ung, oskuldsfull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
