Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Värdshuset »Den gyllene bägaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
flicka. Och hans Anna-Lisa! . . . Kapten Lars vågade ej
tänka den tanken till slut. Hans kropp skakades af en
rysning. Och han drog till med en förbannelse-svordom
mera hemsk än dårens på Magdeburgs vallar.
— Hur är det, kapten, frågade Bemänglet och tittade
upp.
— Ingenting, svarade kapten Lars.
Benranglet såg skarpt på sin vän. Så sade han:
— Du är ledsen för Magdeburgs skull?
— Magdeburg ger jag fanen! kom svaret.
Ater en stund gingo de tysta.
— Du är ledsen för flickans och för Hjelms skull?
frågade Benranglet.
— Ja. Vid alla Belsebubs djäflar. Jag vore fä
dig . . .
Kapten Lars ögon gnistrade af harm, och han ämnade
tydligen hålla ett längre och liffullare föredrag.
Men Benranglet lyfte sin hand och vinkade tystnad.
— Hvad betyder det väl, om en liten jänta mer eller
mindre går förlorad? yttrade han.
Kapten Lars vände sig mot honom med ovanlig häf-
tighet.
— Du! . . . Dui „ „ . Du är en skurki var det enda,
han kunde få fram.
— En skurk!
— Ja, en skurk. Du har aldrig förstått, hvad trofast
kärlek är! mumlade kaptenen.
Ett ironiskt leende, värdigt Mefistofeles, drog öEver
Benranglets smala läppar.
— Nej, jag har aldrig förstått hvad trofast kärlek är .. .
å kvinnornas sida, mumlade han.
-— Och du har aldrig haft någon att älska!
Då var det som om en skum slöja lade sig öfver
Benranglets ögon. Hans blick blef inåtvänd och han böjde
hufvudet mot marken.
Plötsligt rätade han på sig.
Gula Brigadens hjältar. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
