- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
261

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Värdshuset »Den gyllene bägaren»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 261
— Clärchenl Kom hit får jag kyssa dig! ropade Ben-
ranglet än en gång.
Dröjande liksom motvilligt vände sig Clärchen om och
gick de tre svenskarne til! mötes.
Benranglet rusade fram, tog flickan i famn och lyfte
henne högt i vädret.
De två soldaterna på bänken under linden småskrat-
tade vid åsynen af mötet och undrade, hvilket regemente
de nykomna kunde tillhöra.
—- Här sen I Clärchenl yttrade Benranglet till kam-
raterna, då flickan åter kommit ned på marken. Det var
hon, som var så snäll mot mig i fängelset och som hjälpte
mig därur, efter hvad jag redan berättat för er. Hvad
tycker ni om tösen? frågade han, i det han svängde henne
rundt ett hvarf.
— En söt unge, brummade kapten Lars. —■ Men nu är
det icke tid till kärleksprat. En stek och en stånka öl
skulle smaka bättre än den ljufligaste kyss, tycker jag.
Eller hur, Stjernstråhle?
— Icke utan, svarade denne. Jag har spänt åt lif-
remmen, så mycket jag orkat; men det hjälper icke. Ma-
gen skriker ändå som en svulten gris.
— Ja, ni har rätt, mina vänner. Äfven jag är hung-
rig, så jag kunde tugga skinnremmar. Hör dn, Clärchen !
återtog Benranglet. Ge oss nu först på ögonblicket tre
väldiga krus skummande starköl och sedan en ofantlig
mängd stek, eller hvad ni kunna ha, men det ska vara
något bättre, än det du serverade mig i den eländiga fän-
gelsehålan. Kommer du i håg den tiden, min unge? Då
jag, klädd i din klädning, kofta och hufva och du i bara
underkjolen, smögo oss förbi de rusiga vakterna. Jo, jag
måtte sett bedårande ut!
Då log Clärchen för första gången. Men det var en-
dast som en solglimt bland moln. Hastigt återkom det
trötta draget kring hennes mun. Hon vände sig bort och
skyndade in i huset för att hämta det begärda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free