Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Värdshuset »Den gyllene bägaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 —
Benrangiet, kapten Lars och Stjernstråhle slogo sig ned
vid ett stenbord i närheten af de två soldaterna.
— Guten Tag, Kameraden! ropade den ene af solda-
terna. Hvilket regemente tillhören I.
De tre svenskarne tittade på hvarandra. — Mansfelds
trupper, svarade Benranglet, utan att blinka.
— Jaså, och vi tjänstgöra under Tilly. Men förargligt
nog ha vi haft en expedition på annat håll, så vi icke fått
vara med om stormningen. Den var väl storartad?
— Praktfull, svarade Benranglet. Vi komma just
därifrån.
— Och vi ämna oss dit för att taga skadan igen.
— Då får Ni allt raska på, om ni ska ha någonting
med af kalaset. Snart fins icke ett rödt guldstycke eller en
droppe vin kvar i hela Magdeburg. För att nu icke tala
om flickorna, som gingo åt med detsamma.
— Potz tausend! säger du det. Ja, vi få allt ge oss i
väg, yttrade den ene soldaten till sin kamrat.
Hvarpå de reste sig, hälsade och gingo till sina hästar.
Clärchen kom med tre stånkor öl och ett väldigt fat
rykande stek. I detsamma hon ställde maten på bordet,
frapperades Benranglet af den förändring hennes ansigte, i
synnerhet ögonen, undergått. Han betraktade henne for
skande, medan han drack ölet.
Plötsligt steg han upp och gick fram till Clärchen. Han
tog henne i ena armen och svängde henne rundt.
_ Blitz-donnerI utropade han. Hvad betyder det här?
Clärchen sänkte blicken och rodnade.
— Ta mej tusan är inte flickan i samma predikament
som sin företräderska. Jo, det här värdshuset måtte vara
ett skönt ställe, återtog han. Det måste du berätta för mig,
hur det gått till.
Men då satte Clärchen händerna för ansigtet. Stora
tårar stego upp i hennes ögon. Hon vände sig om och
skyndade bort.
— Hm! stackars flicka! Jag undrar, hvem som nu
kunnat vara framme, mumlade Benranglet och såg efter henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
